thats what friends are for

jag gick in till stan.
gick för att möta dig.
jag såg dig och jag stängde av musiken.
jag såg dig gråta,
vi stod en bra stund och bara krama om varandra.
jag grät nån tår för att du grät.
vi kramades så hårt så att jag hörde musiken i dina hörlurar som du inte stängt av än.
jag förstod nästan vad det va som du va ledsen över.
men huvud saken är inte att jag förstår utan att jag lyssnar.
jag lät dig torka dina tårar och sen berätta.
vi började gå från stan och skulle gått nästan hela vägen hem.
vi gick och pratade.
du fick bråttom hem för du va sen.
vi klev på samma buss som gick hem till var och en.
vi satt där på bussen.
jag skulle gå av först.
vi sa hejdå och sen kom ett tack från dig.
jag förstår att det är jobbig för dig, och du vet vart du har mig.
vi har alltid funnits för varandra, redan från första gången vi träffades.
redan första dagen var det jag som började prata med dig.
Det är en grej jag aldrig kommer ångra.
jag kommer ihåg vårat första samtal.
första gången vi va , snöade det ute. jag stod upp på min cykel och sjöng.
så som jag finns för dig, har du alltid funnits för mig.
vi förstår varandras problem och därför är det så lätt att prata med dig.
vi säger vad vi tycker och tänker och vi lyssnar.
jag nämner inget namn vem du är, det är för privat tycker jag.
men jag tror du förstår när du läser.
jag är så lycklig att jag fann dig, du är en av mina närmaste och bästa vänner.
ps. I love you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0